söndag 25 oktober 2009

Var och en som åkallar Herrens namn, skall bli frälst

Som hedning i moderna Sverige säger dig dessa ord antagligen inte så mycket. Frälst? Det betyder räddad. Räddad? Från vadå? Från synden och helvetet. Synden? Helvetet? Av vem? Jesus. Jesus? Han som levde för 2000 år sedan?

Så här följer en kortfattad resummé, om du missade första avsnittet i världens saga.

Gud skapade världen, och den var god. Men människan hade fri vilja, och valde efter en tid att sätta sin vilja före Guds. Och så förlorade hon harmonin med skapelsen och naturen, och blev skild ifrån dessa. Sedan dess har hon längtat tillbaka, tillbaka till paradiset, men inte kunnat hitta dit. Så Gud sände sin son, för att visa och vara vägen, tillbaka till harmonin med Gud. Han heter Jesus. Han är Gud i mänsklig gestalt.

Snabbt över till sista avsnittet: Om vi ber Jesus komma in i våra hjärtan, och låter hans ande leda oss, så kommer vi i kontakt med Gud igen. Vårt inre "föds på nytt", och vi upplever närhet till Gud. Han blir verklig, påtaglig, kännbar. När vi dör är porten till himlen öppen för oss, och där har vi löfte om nya kroppar. Här på jorden får vi leva i hoppet, välsignade i vårt inre, och för all del även till det yttre, men dock med dödliga kroppar.

I den nya värld som kommer, skall ingen död finnas längre. Allt skall leva, och fortsätta leva. I harmoni, med Gud, och med vartannat.

De som vill dit, kommer dit. Genom Jesus. De som inte vill dit, struntar i Jesus. Enkla ekvationer, som alla kan förstå. Bråkmakare kommer ändå att argumentera, men till ingen nytta. Du hade ditt val, du valde fel. Du får ta konsekvenserna.

Lycklig är den som väljer rätt.

"Var och en som åkallar Herrens namn, skall bli frälst."

Nu förstår du.
___