onsdag 8 oktober 2008

Är din frihet fångenskap?

MÄNNISKOR ÄR ROLIGA. De tror att det är de som valt den väg de vandrar. Icke så. Det är Gud som valt vägen åt dem, beroende på hur de ställt sig till hans Son Jesus Kristus. Tog du emot evangeliet om honom, så öppnade Gud för dig den väg du nu vandrar på. Och där är det ljus, och uppenbarelse, och Gud låter dig lära känna honom, vara medveten om honom, se honom, förstå hans ord.

Men avvisade du Jesus, så ledde Gud dig in på en annan väg, där mörker råder, där du inte kan se Gud längre, höra hans röst, vara medveten om hans existens. Dina ställningstaganden, dina tankar och den filosofi du nu lever i, är inte ditt eget val. Det är de begränsade möjligheter du nu har att tillgå, i den sfär av tillvaro som råder utanför Guds gemenskap.

Så Gud har redan skilt fåren från getterna, även om vi ännu vandrar i samma hagar här på jorden.

Du må tycka att du har frihet i den värld där du nu lever, men det tycker apan i djurparken också. Men han är inhägnad, och kan bara hoppa omkring inom de ramar djurparken ställt upp åt honom. Utanför det kommer han inte, och skulle han försöka blir han snabbt infångad och återförd bakom murarna. Den mat han får är bestämd av parkskötarna, det umgänge han har med andra apor är bestämt av parkskötarna. Hans liv och det liv aporna i skogarna lever skiljer sig åt kapitalt, men det vet han inget om, för han är född i sin fångenskap, eller glömsk av den frihet han en gång ägde. Maten får honom att glömma sin frihetslängtan, tryggheten inom de fyra burväggarna gör honom slö.

När människan kommer till tro, eller återvänder till sin första tro, på Jesus Kristus, så öppnar sig en ny värld för henne. Det Gud tidigare hade fördolt för henne, utplånat för henne, utestängt henne ifrån, det får hon nu se, förstå, och känna. Hon får ett helt annat sinnestillstånd, tankeinnehåll, hjärteinnehåll. Saker får annat värde, vissa saker mister sitt värde, andra ökar till guldvärde. Det som förut syntes obegripligt, dimmigt, blir nu lättförståeligt, klart, och skönt. Nya egenskaper kommer fram, kommer till sin rätt, förmågor som slumrat blir nu glimrande, och du blir en ny människa. Samma råmaterial, men nu är du i konstsmedens händer, och han smider av dig ett gyllene smycke, sådant du var ämnad till.

Slagget tas bort, och ja, det gör ont, men det blir så mycket bättre efteråt.

Välj Jesus, och du får en ny värld.
___


tisdag 7 oktober 2008

Utan sol natt

DET KAN JU FÖREFALLA hårt och märkligt, att utan Jesus kommer vi till helvetet. Särskilt då om Jesus hade varit någon vem som helst, en stor religionsstiftare, en mycket vis man, en helig martyr, etc. Men Jesus är givetvis mycket mer än så. Han är helt enkelt Gud, kommen i mänsklig gestalt. Och då förstår vi också, att om vi inte har någon kontakt eller gemenskap med Gud, då kommer tillvaron att bli ett "helvete".

Någon säger: Men jag lever utan Gud och min tillvaro är inget helvete!

Fel, även om du frånsagt dig eller aldrig sökt gemenskapen med Gud, så betyder inte det att du inte fortfarande har del i hans goda gåvor åt oss här på jorden. Du befinner dig fortfarande i hans palats och kan röra dig fritt och åtnjuta det mesta av det han förordnat åt oss.

Men du kommer också att få din önskan uppfylld. Gud respekterar din fria vilja, och han har ordnat en plats i universum där du skall få leva "utan Gud", så som du ville. Där finns inget av hans goda närvaro eller goda inflytande. Där är alla helhjärtat onda, har inget samvete, känner ingen ånger. Där finns inte ens fint väder, ingen sol som lyser, inga fåglar i skyn, inget gräs som växer, ingen god mat att äta - för allt det är de goda gåvor han skänkt åt oss på denna planet, och vill du leva "utan Gud" måste du ju också räkna med att du avsagt dig allt detta goda, eller hur?

Kanske hade du inte riktigt tänkt igenom ditt ställningstagande. Att det skulle få sådana konsekvenser.

Det går ju att ändra sig, ändra inriktning i sitt liv, och slå följe med det goda och Den Gode, han som gett oss allt som är gott, här på jorden, och därefter, när denna värld har nått sin ände eller vi dör, i sin himmel.
___