Hur kommer det att sluta?

NÄR JAG VAR TONÅRING och inte frälst, fanns det en tanke i mig som löd ungefär så här: Jag vill veta hur det kommer att gå med jorden och mänskligheten, vetenskapen och universum. Jag vill inte dö och försvinna, utan vara med och se hur det slutar.

Den tanken måste väl Gud ha gett mig på något sätt, trots att jag inte trodde på honom då. För det är klart att vi skall vara med och se hur det går, det här dramat vi spelar våra roller i. Vi är ju inte bara statister, utan givetvis huvudrollsinnehavare, i våra egna liv. Vad är det då för mening med att dö och försvinna innan sista kapitlet utspelats? Alltså, att vi är här, och vet om en förfluten historia och en kommande framtid, det säger oss att vi också kan få delta i detta. Det är hemligheten med tillvaron. Vi är här med ett syfte, och det syftet skall vi finna, i detta livet, och sedan fortsätter det, i nästa fas av framskridandet, eller i nästa nivå i spelet, om du så vill.

Så hur kommer man vidare, hur undviker man att bara bli en statist i dramat om planeten jorden? Jo, man söker i tillvaron, man summerar, man tänker logiskt. Hur kom vi hit? Var det med storken, med våra föräldrar, förfäder, eller med någon som möjligen skapade oss och jorden från början? Ja, det måste det ju ha varit, den kan inte ha kommit till av sig själv. Ingenting kommer till av sig självt, det förstår vi. Alltså måste det finnas någon, en skapare, en högsta varelse. Vi kallar honom Gud. Gud måste vara väldigt intelligent, om man ser på skapelsen. Vi kan inte skapa, han är alltså mer än vad vi är. Han har mera makt och kunskap än oss. Kan man lära känna honom? Ja, varför finns vi annars till? Skapelsen visar ju hurdan skaparen är. Hans personlighet avspeglas ju i det som han skapat. Människor kan tala, bli vänner, ha utbyte. Vi har lite fler förmågor än djuren. Vad menade skaparen med det? Kanhända han ville att vi skulle ha gemenskap med honom? Går det? Ja, varför skulle inte det gå?

Så vi börjar tala med Gud, vi anropar honom: Gud, jag vill ha kontakt med dig, jag vill lära känna dig.

Det kommer ingen röst från himlen som svarar, och det kommer ingen ängel med bud. Inte till alla, inte som regel. Men det kommer en ande, från Gud, in i din ande, ditt innersta, och du börjar känna hans närvaro, där inne. Dina tankar upplyses.

Men varför finns det fortfarande synd, och ondska, i världen, och i dig? Frågor som måste få sitt svar, om man skall kunna lita på Gud, hans godhet. Vi söker, läser, frågar andra människor. De presenterar religioner, läror, formler, idéer. Men vi kommer ingenstans. Men vi måste vidare, vi vill inte ge oss, vi vill veta hur det slutar. Så vi frågar Gud, igen. Vart skall vi gå? Var finns dina lärjungar, var finns de som känner dig, Gud?

Och så möter vi kristna. Vi har mött dem tidigare, men nu möter vi dem på ett nytt sätt. Plötsligt får deras ord en mening, plötsligt verkar de tilldragande, plötsligt märker vi att de har något vi saknar. De har tro, tillit, glädje, och framför allt: De säger att de känner Gud, genom JESUS KRISTUS.

Vi hör inte till dem som drar sig undan, vi vill ha svaret. Så vi är beredda att pröva allt. Vi ber Jesus, om han är den han säger sig vara, komma in i våra liv, och bli vår Herre. Och han blir det. Han är den han säger sig att vara, han är mer än det. Han är vägen till nästa nivå, han är vår jackpot, han är vårt hole in one, han är vår SEGER!

Nu vet vi att vi kommer att få vara med i nästa fas, nu vill vi hjälpa alla andra att också komma dit. Här segrar man inte genom att slå ut andra, utan genom att vinna andra. Vår trofé och skatt blir större, ju fler vi har med oss. Detta blir nu vårt liv, och vi upptäcker att Gud är med oss, när vi gör så. Det är där hans glädje finns, hans kraft, hans närvaro - i insamlandet, och i utlärningen av spelreglerna, av hemligheterna, och i förberedelserna för det kommande, i den högre tillvaron.

Livet har funnit sin mening. Ja, det är sant, det ÄR verkligen sant. Vissheten är TOTAL, och det bevisar att vi kommit rätt.
___