Är din frihet fångenskap?

MÄNNISKOR ÄR ROLIGA. De tror att det är de som valt den väg de vandrar. Icke så. Det är Gud som valt vägen åt dem, beroende på hur de ställt sig till hans Son Jesus Kristus. Tog du emot evangeliet om honom, så öppnade Gud för dig den väg du nu vandrar på. Och där är det ljus, och uppenbarelse, och Gud låter dig lära känna honom, vara medveten om honom, se honom, förstå hans ord.

Men avvisade du Jesus, så ledde Gud dig in på en annan väg, där mörker råder, där du inte kan se Gud längre, höra hans röst, vara medveten om hans existens. Dina ställningstaganden, dina tankar och den filosofi du nu lever i, är inte ditt eget val. Det är de begränsade möjligheter du nu har att tillgå, i den sfär av tillvaro som råder utanför Guds gemenskap.

Så Gud har redan skilt fåren från getterna, även om vi ännu vandrar i samma hagar här på jorden.

Du må tycka att du har frihet i den värld där du nu lever, men det tycker apan i djurparken också. Men han är inhägnad, och kan bara hoppa omkring inom de ramar djurparken ställt upp åt honom. Utanför det kommer han inte, och skulle han försöka blir han snabbt infångad och återförd bakom murarna. Den mat han får är bestämd av parkskötarna, det umgänge han har med andra apor är bestämt av parkskötarna. Hans liv och det liv aporna i skogarna lever skiljer sig åt kapitalt, men det vet han inget om, för han är född i sin fångenskap, eller glömsk av den frihet han en gång ägde. Maten får honom att glömma sin frihetslängtan, tryggheten inom de fyra burväggarna gör honom slö.

När människan kommer till tro, eller återvänder till sin första tro, på Jesus Kristus, så öppnar sig en ny värld för henne. Det Gud tidigare hade fördolt för henne, utplånat för henne, utestängt henne ifrån, det får hon nu se, förstå, och känna. Hon får ett helt annat sinnestillstånd, tankeinnehåll, hjärteinnehåll. Saker får annat värde, vissa saker mister sitt värde, andra ökar till guldvärde. Det som förut syntes obegripligt, dimmigt, blir nu lättförståeligt, klart, och skönt. Nya egenskaper kommer fram, kommer till sin rätt, förmågor som slumrat blir nu glimrande, och du blir en ny människa. Samma råmaterial, men nu är du i konstsmedens händer, och han smider av dig ett gyllene smycke, sådant du var ämnad till.

Slagget tas bort, och ja, det gör ont, men det blir så mycket bättre efteråt.

Välj Jesus, och du får en ny värld.
___

Utan sol natt

DET KAN JU FÖREFALLA hårt och märkligt, att utan Jesus kommer vi till helvetet. Särskilt då om Jesus hade varit någon vem som helst, en stor religionsstiftare, en mycket vis man, en helig martyr, etc. Men Jesus är givetvis mycket mer än så. Han är helt enkelt Gud, kommen i mänsklig gestalt. Och då förstår vi också, att om vi inte har någon kontakt eller gemenskap med Gud, då kommer tillvaron att bli ett "helvete".

Någon säger: Men jag lever utan Gud och min tillvaro är inget helvete!

Fel, även om du frånsagt dig eller aldrig sökt gemenskapen med Gud, så betyder inte det att du inte fortfarande har del i hans goda gåvor åt oss här på jorden. Du befinner dig fortfarande i hans palats och kan röra dig fritt och åtnjuta det mesta av det han förordnat åt oss.

Men du kommer också att få din önskan uppfylld. Gud respekterar din fria vilja, och han har ordnat en plats i universum där du skall få leva "utan Gud", så som du ville. Där finns inget av hans goda närvaro eller goda inflytande. Där är alla helhjärtat onda, har inget samvete, känner ingen ånger. Där finns inte ens fint väder, ingen sol som lyser, inga fåglar i skyn, inget gräs som växer, ingen god mat att äta - för allt det är de goda gåvor han skänkt åt oss på denna planet, och vill du leva "utan Gud" måste du ju också räkna med att du avsagt dig allt detta goda, eller hur?

Kanske hade du inte riktigt tänkt igenom ditt ställningstagande. Att det skulle få sådana konsekvenser.

Det går ju att ändra sig, ändra inriktning i sitt liv, och slå följe med det goda och Den Gode, han som gett oss allt som är gott, här på jorden, och därefter, när denna värld har nått sin ände eller vi dör, i sin himmel.
___

Hur kommer det att sluta?

NÄR JAG VAR TONÅRING och inte frälst, fanns det en tanke i mig som löd ungefär så här: Jag vill veta hur det kommer att gå med jorden och mänskligheten, vetenskapen och universum. Jag vill inte dö och försvinna, utan vara med och se hur det slutar.

Den tanken måste väl Gud ha gett mig på något sätt, trots att jag inte trodde på honom då. För det är klart att vi skall vara med och se hur det går, det här dramat vi spelar våra roller i. Vi är ju inte bara statister, utan givetvis huvudrollsinnehavare, i våra egna liv. Vad är det då för mening med att dö och försvinna innan sista kapitlet utspelats? Alltså, att vi är här, och vet om en förfluten historia och en kommande framtid, det säger oss att vi också kan få delta i detta. Det är hemligheten med tillvaron. Vi är här med ett syfte, och det syftet skall vi finna, i detta livet, och sedan fortsätter det, i nästa fas av framskridandet, eller i nästa nivå i spelet, om du så vill.

Så hur kommer man vidare, hur undviker man att bara bli en statist i dramat om planeten jorden? Jo, man söker i tillvaron, man summerar, man tänker logiskt. Hur kom vi hit? Var det med storken, med våra föräldrar, förfäder, eller med någon som möjligen skapade oss och jorden från början? Ja, det måste det ju ha varit, den kan inte ha kommit till av sig själv. Ingenting kommer till av sig självt, det förstår vi. Alltså måste det finnas någon, en skapare, en högsta varelse. Vi kallar honom Gud. Gud måste vara väldigt intelligent, om man ser på skapelsen. Vi kan inte skapa, han är alltså mer än vad vi är. Han har mera makt och kunskap än oss. Kan man lära känna honom? Ja, varför finns vi annars till? Skapelsen visar ju hurdan skaparen är. Hans personlighet avspeglas ju i det som han skapat. Människor kan tala, bli vänner, ha utbyte. Vi har lite fler förmågor än djuren. Vad menade skaparen med det? Kanhända han ville att vi skulle ha gemenskap med honom? Går det? Ja, varför skulle inte det gå?

Så vi börjar tala med Gud, vi anropar honom: Gud, jag vill ha kontakt med dig, jag vill lära känna dig.

Det kommer ingen röst från himlen som svarar, och det kommer ingen ängel med bud. Inte till alla, inte som regel. Men det kommer en ande, från Gud, in i din ande, ditt innersta, och du börjar känna hans närvaro, där inne. Dina tankar upplyses.

Men varför finns det fortfarande synd, och ondska, i världen, och i dig? Frågor som måste få sitt svar, om man skall kunna lita på Gud, hans godhet. Vi söker, läser, frågar andra människor. De presenterar religioner, läror, formler, idéer. Men vi kommer ingenstans. Men vi måste vidare, vi vill inte ge oss, vi vill veta hur det slutar. Så vi frågar Gud, igen. Vart skall vi gå? Var finns dina lärjungar, var finns de som känner dig, Gud?

Och så möter vi kristna. Vi har mött dem tidigare, men nu möter vi dem på ett nytt sätt. Plötsligt får deras ord en mening, plötsligt verkar de tilldragande, plötsligt märker vi att de har något vi saknar. De har tro, tillit, glädje, och framför allt: De säger att de känner Gud, genom JESUS KRISTUS.

Vi hör inte till dem som drar sig undan, vi vill ha svaret. Så vi är beredda att pröva allt. Vi ber Jesus, om han är den han säger sig vara, komma in i våra liv, och bli vår Herre. Och han blir det. Han är den han säger sig att vara, han är mer än det. Han är vägen till nästa nivå, han är vår jackpot, han är vårt hole in one, han är vår SEGER!

Nu vet vi att vi kommer att få vara med i nästa fas, nu vill vi hjälpa alla andra att också komma dit. Här segrar man inte genom att slå ut andra, utan genom att vinna andra. Vår trofé och skatt blir större, ju fler vi har med oss. Detta blir nu vårt liv, och vi upptäcker att Gud är med oss, när vi gör så. Det är där hans glädje finns, hans kraft, hans närvaro - i insamlandet, och i utlärningen av spelreglerna, av hemligheterna, och i förberedelserna för det kommande, i den högre tillvaron.

Livet har funnit sin mening. Ja, det är sant, det ÄR verkligen sant. Vissheten är TOTAL, och det bevisar att vi kommit rätt.
___

Frälsning innebär...

FRÄLSNING innebär räddning, befrielse, upprättelse, ifrån synd, sjukdom och det tillstånd av ovisshet och aningslöshet, som den naturliga människan lever i.
___