söndag 25 oktober 2009

Var och en som åkallar Herrens namn, skall bli frälst

Som hedning i moderna Sverige säger dig dessa ord antagligen inte så mycket. Frälst? Det betyder räddad. Räddad? Från vadå? Från synden och helvetet. Synden? Helvetet? Av vem? Jesus. Jesus? Han som levde för 2000 år sedan?

Så här följer en kortfattad resummé, om du missade första avsnittet i världens saga.

Gud skapade världen, och den var god. Men människan hade fri vilja, och valde efter en tid att sätta sin vilja före Guds. Och så förlorade hon harmonin med skapelsen och naturen, och blev skild ifrån dessa. Sedan dess har hon längtat tillbaka, tillbaka till paradiset, men inte kunnat hitta dit. Så Gud sände sin son, för att visa och vara vägen, tillbaka till harmonin med Gud. Han heter Jesus. Han är Gud i mänsklig gestalt.

Snabbt över till sista avsnittet: Om vi ber Jesus komma in i våra hjärtan, och låter hans ande leda oss, så kommer vi i kontakt med Gud igen. Vårt inre "föds på nytt", och vi upplever närhet till Gud. Han blir verklig, påtaglig, kännbar. När vi dör är porten till himlen öppen för oss, och där har vi löfte om nya kroppar. Här på jorden får vi leva i hoppet, välsignade i vårt inre, och för all del även till det yttre, men dock med dödliga kroppar.

I den nya värld som kommer, skall ingen död finnas längre. Allt skall leva, och fortsätta leva. I harmoni, med Gud, och med vartannat.

De som vill dit, kommer dit. Genom Jesus. De som inte vill dit, struntar i Jesus. Enkla ekvationer, som alla kan förstå. Bråkmakare kommer ändå att argumentera, men till ingen nytta. Du hade ditt val, du valde fel. Du får ta konsekvenserna.

Lycklig är den som väljer rätt.

"Var och en som åkallar Herrens namn, skall bli frälst."

Nu förstår du.
___

onsdag 8 oktober 2008

Är din frihet fångenskap?

MÄNNISKOR ÄR ROLIGA. De tror att det är de som valt den väg de vandrar. Icke så. Det är Gud som valt vägen åt dem, beroende på hur de ställt sig till hans Son Jesus Kristus. Tog du emot evangeliet om honom, så öppnade Gud för dig den väg du nu vandrar på. Och där är det ljus, och uppenbarelse, och Gud låter dig lära känna honom, vara medveten om honom, se honom, förstå hans ord.

Men avvisade du Jesus, så ledde Gud dig in på en annan väg, där mörker råder, där du inte kan se Gud längre, höra hans röst, vara medveten om hans existens. Dina ställningstaganden, dina tankar och den filosofi du nu lever i, är inte ditt eget val. Det är de begränsade möjligheter du nu har att tillgå, i den sfär av tillvaro som råder utanför Guds gemenskap.

Så Gud har redan skilt fåren från getterna, även om vi ännu vandrar i samma hagar här på jorden.

Du må tycka att du har frihet i den värld där du nu lever, men det tycker apan i djurparken också. Men han är inhägnad, och kan bara hoppa omkring inom de ramar djurparken ställt upp åt honom. Utanför det kommer han inte, och skulle han försöka blir han snabbt infångad och återförd bakom murarna. Den mat han får är bestämd av parkskötarna, det umgänge han har med andra apor är bestämt av parkskötarna. Hans liv och det liv aporna i skogarna lever skiljer sig åt kapitalt, men det vet han inget om, för han är född i sin fångenskap, eller glömsk av den frihet han en gång ägde. Maten får honom att glömma sin frihetslängtan, tryggheten inom de fyra burväggarna gör honom slö.

När människan kommer till tro, eller återvänder till sin första tro, på Jesus Kristus, så öppnar sig en ny värld för henne. Det Gud tidigare hade fördolt för henne, utplånat för henne, utestängt henne ifrån, det får hon nu se, förstå, och känna. Hon får ett helt annat sinnestillstånd, tankeinnehåll, hjärteinnehåll. Saker får annat värde, vissa saker mister sitt värde, andra ökar till guldvärde. Det som förut syntes obegripligt, dimmigt, blir nu lättförståeligt, klart, och skönt. Nya egenskaper kommer fram, kommer till sin rätt, förmågor som slumrat blir nu glimrande, och du blir en ny människa. Samma råmaterial, men nu är du i konstsmedens händer, och han smider av dig ett gyllene smycke, sådant du var ämnad till.

Slagget tas bort, och ja, det gör ont, men det blir så mycket bättre efteråt.

Välj Jesus, och du får en ny värld.
___


tisdag 7 oktober 2008

Utan sol natt

DET KAN JU FÖREFALLA hårt och märkligt, att utan Jesus kommer vi till helvetet. Särskilt då om Jesus hade varit någon vem som helst, en stor religionsstiftare, en mycket vis man, en helig martyr, etc. Men Jesus är givetvis mycket mer än så. Han är helt enkelt Gud, kommen i mänsklig gestalt. Och då förstår vi också, att om vi inte har någon kontakt eller gemenskap med Gud, då kommer tillvaron att bli ett "helvete".

Någon säger: Men jag lever utan Gud och min tillvaro är inget helvete!

Fel, även om du frånsagt dig eller aldrig sökt gemenskapen med Gud, så betyder inte det att du inte fortfarande har del i hans goda gåvor åt oss här på jorden. Du befinner dig fortfarande i hans palats och kan röra dig fritt och åtnjuta det mesta av det han förordnat åt oss.

Men du kommer också att få din önskan uppfylld. Gud respekterar din fria vilja, och han har ordnat en plats i universum där du skall få leva "utan Gud", så som du ville. Där finns inget av hans goda närvaro eller goda inflytande. Där är alla helhjärtat onda, har inget samvete, känner ingen ånger. Där finns inte ens fint väder, ingen sol som lyser, inga fåglar i skyn, inget gräs som växer, ingen god mat att äta - för allt det är de goda gåvor han skänkt åt oss på denna planet, och vill du leva "utan Gud" måste du ju också räkna med att du avsagt dig allt detta goda, eller hur?

Kanske hade du inte riktigt tänkt igenom ditt ställningstagande. Att det skulle få sådana konsekvenser.

Det går ju att ändra sig, ändra inriktning i sitt liv, och slå följe med det goda och Den Gode, han som gett oss allt som är gott, här på jorden, och därefter, när denna värld har nått sin ände eller vi dör, i sin himmel.
___

tisdag 4 mars 2008

Hur kommer det att sluta?

NÄR JAG VAR TONÅRING och inte frälst, fanns det en tanke i mig som löd ungefär så här: Jag vill veta hur det kommer att gå med jorden och mänskligheten, vetenskapen och universum. Jag vill inte dö och försvinna, utan vara med och se hur det slutar.

Den tanken måste väl Gud ha gett mig på något sätt, trots att jag inte trodde på honom då. För det är klart att vi skall vara med och se hur det går, det här dramat vi spelar våra roller i. Vi är ju inte bara statister, utan givetvis huvudrollsinnehavare, i våra egna liv. Vad är det då för mening med att dö och försvinna innan sista kapitlet utspelats? Alltså, att vi är här, och vet om en förfluten historia och en kommande framtid, det säger oss att vi också kan få delta i detta. Det är hemligheten med tillvaron. Vi är här med ett syfte, och det syftet skall vi finna, i detta livet, och sedan fortsätter det, i nästa fas av framskridandet, eller i nästa nivå i spelet, om du så vill.

Så hur kommer man vidare, hur undviker man att bara bli en statist i dramat om planeten jorden? Jo, man söker i tillvaron, man summerar, man tänker logiskt. Hur kom vi hit? Var det med storken, med våra föräldrar, förfäder, eller med någon som möjligen skapade oss och jorden från början? Ja, det måste det ju ha varit, den kan inte ha kommit till av sig själv. Ingenting kommer till av sig självt, det förstår vi. Alltså måste det finnas någon, en skapare, en högsta varelse. Vi kallar honom Gud. Gud måste vara väldigt intelligent, om man ser på skapelsen. Vi kan inte skapa, han är alltså mer än vad vi är. Han har mera makt och kunskap än oss. Kan man lära känna honom? Ja, varför finns vi annars till? Skapelsen visar ju hurdan skaparen är. Hans personlighet avspeglas ju i det som han skapat. Människor kan tala, bli vänner, ha utbyte. Vi har lite fler förmågor än djuren. Vad menade skaparen med det? Kanhända han ville att vi skulle ha gemenskap med honom? Går det? Ja, varför skulle inte det gå?

Så vi börjar tala med Gud, vi anropar honom: Gud, jag vill ha kontakt med dig, jag vill lära känna dig.

Det kommer ingen röst från himlen som svarar, och det kommer ingen ängel med bud. Inte till alla, inte som regel. Men det kommer en ande, från Gud, in i din ande, ditt innersta, och du börjar känna hans närvaro, där inne. Dina tankar upplyses.

Men varför finns det fortfarande synd, och ondska, i världen, och i dig? Frågor som måste få sitt svar, om man skall kunna lita på Gud, hans godhet. Vi söker, läser, frågar andra människor. De presenterar religioner, läror, formler, idéer. Men vi kommer ingenstans. Men vi måste vidare, vi vill inte ge oss, vi vill veta hur det slutar. Så vi frågar Gud, igen. Vart skall vi gå? Var finns dina lärjungar, var finns de som känner dig, Gud?

Och så möter vi kristna. Vi har mött dem tidigare, men nu möter vi dem på ett nytt sätt. Plötsligt får deras ord en mening, plötsligt verkar de tilldragande, plötsligt märker vi att de har något vi saknar. De har tro, tillit, glädje, och framför allt: De säger att de känner Gud, genom JESUS KRISTUS.

Vi hör inte till dem som drar sig undan, vi vill ha svaret. Så vi är beredda att pröva allt. Vi ber Jesus, om han är den han säger sig vara, komma in i våra liv, och bli vår Herre. Och han blir det. Han är den han säger sig att vara, han är mer än det. Han är vägen till nästa nivå, han är vår jackpot, han är vårt hole in one, han är vår SEGER!

Nu vet vi att vi kommer att få vara med i nästa fas, nu vill vi hjälpa alla andra att också komma dit. Här segrar man inte genom att slå ut andra, utan genom att vinna andra. Vår trofé och skatt blir större, ju fler vi har med oss. Detta blir nu vårt liv, och vi upptäcker att Gud är med oss, när vi gör så. Det är där hans glädje finns, hans kraft, hans närvaro - i insamlandet, och i utlärningen av spelreglerna, av hemligheterna, och i förberedelserna för det kommande, i den högre tillvaron.

Livet har funnit sin mening. Ja, det är sant, det ÄR verkligen sant. Vissheten är TOTAL, och det bevisar att vi kommit rätt.
___

onsdag 23 januari 2008

Frälsning innebär...

FRÄLSNING innebär räddning, befrielse, upprättelse, ifrån synd, sjukdom och det tillstånd av ovisshet och aningslöshet, som den naturliga människan lever i.
___

torsdag 17 februari 2005

Tro är vila

ATT TRO PÅ GUD är inget man behöver prestera, eller orka. Tron är ett vilotillstånd, medan otron är något man måste anstränga sig, ibland frenetiskt, för att upprätthålla.

Den naturliga människan varseblir Skaparens tillvaro, och formar sin bild av honom utifrån de föreställningar hon har om tillvaron. Är dessa felaktiga kan det naturliga vilseföras, och avguderi eller ateism uppstå. För att hålla dem vid liv måste dess exponenter ständigt upprepa sina otrosmantran, tysta sina protesterande samveten, och skjuta undan tanken på döden. Det är jobbigt att inte tro, och därav infinner sig också drogbehovet, behovet att dämpa de inre olustkänslorna och skaffa sig en konstlad glädje.

Den kristne är lycklig utan droger, har vila i sin själ, är orädd för döden, och umgås med Gud, i sann gemenskap med JESUS. Den kristne står på en klippa i tillvaron, en klippa som klarar stormarna.
___

söndag 8 februari 2004

Kristnad eller kristen?

MÅNGA TROR att om de blir kristna, så måste de bli precis som vi är. De tror att de måste gå till kyrkan, börja klä sig som oss, tala som oss, lyssna på vår musik, och ge oss sina pengar.

Vore det så hade jag aldrig blivit frälst. Ingen hade kunnat få mig att bli en "kyrkokristen", för kyrklighet var det jag minst attraherades av innan jag blev frälst. Och det attraherar mig lika lite nu, sedan jag blivit frälst. Den Jesus jag mötte, han hade ingen kyrka. Han hade en skara lärjungar som var och en hade blivit räddade ur det djupaste mörker av honom. (Jag talar inte om de tolv apostlarna nu, utan om de kristna som berättade om Jesus för mig). De följde honom inte för att de ville ha religion. De följde honom för att de behövde någon som kunde ge dem LIV, FRID, TRYGGHET, och HOPP.

Så om du kommer till oss för att bli frälst, då har du missförstått alltsammans. Det är bara Jesus som kan frälsa, det är bara han som kan förlåta synder och öppna pärleporten. Och när du kommit till honom, så är du hans lärjunge, inte de kristnas. HAN kommer att lära dig sin väg, leda dig, forma dig. Du skall inte bli lik någon annan, du skall bli lik Honom.

Och du skall också bli lik dig själv, för nu är du inte riktigt dig själv. Någon annan har format dig, influerat dig. Världen, samhället, uppväxten, skolan, kompisarna. Du har blivit en bild av den omgivning du rört dig i. När du kommer till Jesus kommer han att skala bort det som inte är du, det som är främmande för ditt innersta väsen. Han kommer att raffinera och ta fram ditt verkliga jag, det du aldrig vågat eller kunnat få fram. Jesus är ju vår Skapare, så vem vet bättre än honom vad vi verkligen är, och vad vi verkligen vill, och vad vi är bestämda till.

Så gå till Jesus, tala med honom som är din bäste vän. Sedan kanske vi möts eller inte möts, det bestämmer du och Jesus tillsammans.

Om du vill bli frälst nu, så finns det lite hjälp här:
http://bibeltemplet.net/fralst.html
___

tisdag 17 juni 2003

Man kommer inte till himlen på grund av sin egen godhet

MAN KOMMER INTE TILL HIMLEN på grund av sin egen godhet, utan på grund av den godhet som finns hos Jesus.

Himlen är en fullkomligt ren och helig plats. Inget orent får komma in där, för då kommer detta orena att sprida sig och fördärva himlen, precis som jorden fördärvades en gång.

Det betyder att även om man är en "god" människa här på jorden, dvs man gör så "gött en kan" och är snäll mot alla, laglydig och betalar sin skatt, så är man ändå aldrig så ren inför Gud, att man platsar i himlens heliga atmosfär.

Alla människor bär på syndens arv i sina gener. Vi är barn av Adam och Eva, och därför är vi bärare av det DNA som de förde in i mänskligheten. Vi kan aldrig komma ur det i detta livet, och vi kan heller aldrig rena oss ifrån våra egna syndförvärv, dem som vi gjort av fritt val.

Egentligen skulle vi alltså vara förlorade, om det inte vore för Jesus.

Jesus kom till oss, för att vi skulle kunna komma tillbaka till honom. Det vi inte kunde, det gjorde han. Han levde det liv vi borde ha levt, och blev därmed vår Räddare. Han gjorde det därför att han är Gud själv, i mänsklig gestalt.

I och med detta blev han den andliga stamfadern för en ny mänsklighet. Han är den "andre Adam", och han föll aldrig i synd, lät sig aldrig frestas av djävulen.

Denna nya mänsklighet fortplantar sig inte i kött och blod, utan i ande och själ. Vi som tror på honom och öppnar våra hjärtan för honom, blir nya skapelser, i vårt inre.

Detta nya gudomliga inre skall vid uppståndelsen blomma ut och klädas i en ny, ren och fullkomlig kropp, som kan gå in i den himmelska världen. Då får vi återvända till det paradistillstånd som Adam och Eva förlorade.

Detta är det frälsningserbjudande Gud ger oss, genom Jesus Kristus. Vi kan inse att vi behöver det, eller så kan vi förkasta det och gå vår egen väg. Men konsekvenserna är eviga. Vi kommer antingen till himlen, eller till den plats där ondskan för evigt skall förvaras.

Det handlar alltså inte om hur "goda" vi varit i detta liv, utan om vi tagit emot det himmelska fröet, det frö som börjar växa redan här och blommar ut helt i paradiset. Himlens invånare blir en ny människoart, och denna art härstammar andligen från Jesus.

Därför säger Bibeln: "Tro på Herren Jesus, så skall du bli frälst."
___

lördag 7 juni 2003

Kristen tro är inte en religion

KRISTEN TRO är inte en religion, utan en relation med Skaparen av universum. Hans namn är Jesus, och han blev människa och kom till oss för att vi skulle kunna komma till honom.

Alla tillber något, frågan är om Du tillber din skapare eller dig själv.

Vi är skapade för gemenskap med vår himmelske Fader och varandra. Gemenskap kan man inte uppleva utan att ge av sig själv, visa respekt, ge erkännande, etc. Gud kräver inte att vi skall krypa på knä inför honom eller späka oss eller följa ritualer. Jesus vill ha en uppriktig relation med oss, där vi växer samman med honom i en andlig symbios. Därmed förlorar vi inte vår personlighet utan finner den, sådan den verkligen är och kan bli, när den frigörs från egot och det begränsade egna intellektet.
___